Att anlita en s.k. F-skattare dvs. underentreprenör under längre tid kan innebära en del risker för beställaren (entreprenören).
Avgöranden i Kammarrätten och i Länsrätten är vägledning för hur en entreprenör kan att undvika att av skattemyndigheten bli påförd skatt och avgifter som underentreprenören ej erlagt.
Underentreprenören skall:
- innehava en F-skattsedel.
- vara registrerad som arbetsgivare hos skattemyndigheten (det har funnits fall där företag haft både F-skattsedel, avtal och anställda, men ändå inte varit registrerad som arbetsgivare).
- vara ett producerande bolag som självständigt åtar sig entreprenader, med därtill ekonomiska risker
- ha andra uppdragsgivare.
Dessutom är det bra om:
- entreprenören har en specialkompetens som beställaren inte har.
- åtagandet är avskilt.
- åtagandet är preciserat dvs. utförs ej löpande.
- entreprenören har eget ansvar för ledning och kontroll
- entreprenören har eget material och egna maskiner.
- entreprenören inte tidigare varit anställd hos beställaren.
Det har i prövningar saknat betydelse hur parterna benämnt sitt mellanhavande. Det primära har varit helhetsbedömningen av hur arbetet faktiskt bedrivits.
Om huvuddelen av ovan angivna villkor inte är uppfyllda skall man som beställare informera skattemyndigheten enligt skattebetalningslagen.
(HiB-info 2004-2)